Bosko Orovic, 53, är en profil i Superettan. Han är tränare för Utsiktens BK, som kämpar i bottenstriden i år.

Sin vana trogen har han inte varit rädd för att säga vad han tycker. Förra månaden uttryckte han sitt missnöje över hur alla måste vara och tänka likadant i svensk fotboll.

När Fotbolltransfers.com intervjuar honom slår intervjun snart över från sportsligt fokus till en helhetsbild om samhällsklimat, individualism och hur det hela spiller över på sporten.

Först resonerar dock Orovic kring sitt Utsikten, som för två år sedan nosade på Allsvenskan, men föll i kvalet mot Brommapojkarna.

Utsikten ligger på negativ kvalplats efter 15 omgångar. Härnäst gästar man tabelltvåan Kalmar på söndag.

Den här sommaren har laget tappat Karl Bohm till Sandvikens IF och Alexander Johansson, som numera spelar i Helsingborgs IF.

– Vi är en klubb som har en oerhört dålig ekonomi. Det vet hela Sverige i dag. Nu har vi sålt ännu mer spelare. Det är nytt. Det är ungt. Vår målsättning är att klara kontraktet. Gör vi det har vi gjort något fruktansvärt bra. Jag hoppas på lite mer vinster än oavgjorda, om man säger så. Bohm såld, "Alle" borta. Det gäller att någon tar deras plats, säger Orovic till FT.

Blir du kvar året ut?

– Svår fråga. Jag vill ju stanna. Utsikten betyder oerhört mycket för mig. Att prata om familj och klubbmärke och säga att man vill gå… Ja, jag vill gå, men jag vill göra det i rätt läge.

Känner du dig rätt klar med svensk fotboll?

– Inte klar på det sättet. Jag älskar Sverige. Sverige är bäst, men det är för fyrkantigt för mig. Man måste hela tiden passa in i en mall. Jag kommer troligtvis aldrig göra det. Jag ser mig själv som svensk och skulle kunna bo här resten av mitt liv, men fotbollen blir lite svår för mig. Jag tror inte på det här fyrkantiga sättet att hantera spelare. Det finns inte bara en väg, utan flera sätt att uppnå framgång.

Upplever du att det här är ett problem specifikt för Sverige?

– Jättesvår fråga, eftersom jag inte har upplevt något på andra ställen som tränare. Det är mycket möjligt att det finns i andra länder, men utifrån det jag upplevt ska man här vara lite försiktig och inte säga det man tycker. Jag tror inte på det i det långa loppet. Jag kan inte uttala mig om andra länder, men upplever att det är så här. Med det sagt är det inget illa om svensk fotboll, förutom att det ibland kan bli tråkigt.

Kan man sträcka sig så långt som att säga att hur samhället funkar spiller över på fotbollsklimatet?

– Ja, jag tycker att det går över mer till individualism, där vi bryr oss mer om oss själva. Under min uppväxt fanns det solidaritet. Jag var långt ifrån ett perfekt barn, men solidaritet, kamratskap och att ta hand om varandra i laget och familjen var viktigare än individen och egoismen. Man kan bli lite trött på det i dag, att det fokuseras på en själv.

Det känns nästan som att spelare hellre vinner Ballon d’Or än VM nuförtiden.

– Exakt, och vi accepterar det någonstans. All heder åt alla fantastiska idrottsmän, men den här jävla egoismen har slagit över på ett sätt där det blir jobbigt och ointressant att titta på. Det är viktigare att vinna skytteligan än att vinna ligan med laget. Jag får inte ihop det.

Varför tror du att det blivit så?

– Det är som du säger, att samhället styr ju oss någonstans. Det är egoism, Instagram, Facebook och allt vad det heter. Varje gång du öppnar det står det att du ska älska dig själv, du är det viktigaste som finns, bla, bla, bla… Jag tror att det mycket har med Instagram och alla de grejerna att göra.

Ser du skillnad på yngre spelares beteenden kontra äldres baserat på sociala medier?

– Absolut. Jättestor skillnad. Med det sagt är de yngre inga dåliga människor. Jag tror bara att det blivit, per automatik, att du blir mer egocentrisk och fokuserar mer på dig själv på grund av att samhället säger att du ska göra så.

Inga jämförelser i övrigt, men José Mourinho har nämnt att det är en ny tid och att han inte kan hantera spelarna på samma sätt som för 15 år sedan. Han får andra reaktioner från dem. Upplever du samma sak, att du behöver tackla de yngre på ett sätt de inte riktigt kan ta till sig?

– Vi har ju en kultur i Utsikten att laget alltid går före. Det har varit väldigt enkelt att få in de nya spelarna i det sättet att tänka. Men när vi nu bytt så många spelare har det blivit jobbigare. Jag tror dock att vi på något sätt lyckas i vår tränargrupp att, tillsammans, göra de här killarna till lagtänkare mer än egotänkare, säger Orovic och fortsätter:

– Men jag håller med om att det blivit mycket svårare. Det är någonstans godkänt att vara en egoist i dag. På min tid blev man fullständigt utdömd om man var egoist i den bemärkelse - i lagsport, i familjelivet eller var som helst ute på gatan. Det fanns omtänksamhet. Man skulle bry sig om människor. Solidaritet är ett vackert ord.

Vad är det i Utsiktens BK som du skulle vilja att fler känner till? Är det att laget går före jaget?

– Absolut. Är det något jag måste välja är det absolut det. Det är lika viktigt i ett fotbollslag att utveckla individerna, men med det sagt ska inte individen bli viktigare än laget. Det kommer den aldrig bli i Utsikten så länge jag är där.

Och hur länge är du där? Du har pratat om att du varit lite sugen på utlandet. Finns det klubbar som rycker i dig?

– No comments.

Inga länder eller så?

– Det finns, men det är inget jag kommer att kommentera. Det är en dröm jag haft länge. Det är något jag skulle vilja göra, men det måste vara rätt läge. Jag vill inte svika klubben eller spelarna. Man kan säga att det aldrig finns rätt läge, men enligt mig finns det. Det ska vara lugn, harmoni och överlämning av stafettpinnen till en bättre tränare som gör ett bättre jobb än jag.

Blir det lättare eller svårare att rycka upp och flytta när man blir äldre?

– Har man familj är det oerhört svårt, med barn och allt. Samtidigt är det lite feghet också, men givetvis svårare med familj än utan familj.

Det lät nästan som att du kallade dig själv för feg nu…

– Ja, herregud. Jag är inte perfekt. Jag har många bra och dåliga sidor. En människa med bra självbild och självinsikt är någonstans på rätt väg. Alla har vi inte rätt. Det är många som har fel, inklusive jag.

Vad värderar du högt förutom självinsikt?

– Familj. Vänner. En god människa. Är du en sådan gör du fel ibland, men inser du att du gör fel och ber om ursäkt är det oftast ett steg i rätt riktning.

Det finns vissa som menar att ”god” är en fråga om synvinkel.

– Det där är det största dravlet jag hört, för då kan vi vrida och vända på allting. På riktigt - precis allt. Det kommer alltid vara någon som tycker det här och någon som tycker det där. Tycker vi att världen ser bättre ut i dag än för 20 år sedan? Den frågan kan vi ställa oss.

Tycker du det?

– Nej.

Ur ett samhällsperspektiv har du något som Mobilt BankID, men det är ju också konsekvensen av att du har en iPhone i dag, som gör att du knappt kommunicerar med de som sitter bredvid. Vad hade du valt – det vi har nu eller det för 20 år sedan?

– Lätt det för 20 år sedan. Men det är ju jag. Jag säger inte att jag har rätt. Jag säger det jag tycker. Man umgicks mer. Man tog en fika, pratade med vänner, umgicks med folk, lirade lite fotboll… I dag är det ju bara telefonerna. Jag har själv varit inne i det, så jag dömer inte. Det är något jag försöker att ta bort, steg för steg. Så jag hade hellre valt det gamla.

Skulle du kunna ta bort din iPhone?

– Jag önskar att jag hade gjort det i morgon. Just nu är det ett litet kontor och det är nog en vanesak som att röka en cigarett eller att snusa, så jag tror att de flesta inklusive jag hade haft svårt att ta bort den. Men jag tror egentligen inte att vi behöver den.

VIDEO: Se intervjun med Bosko Orovic nedan: